Sveriges vatten- och avloppsinfrastruktur står inför ett omfattande förnyelsebehov. Enligt Svenskt Vatten behöver omkring 590 miljarder kronor investeras fram till 2040 för att Sverige ska kunna upprätthålla dagens vattentjänster.
Utmaningen är långt ifrån enbart svensk. EU-kommissionen uppskattar ett årligt investeringsgap på omkring 23 miljarder euro inom Europas vattensektor. Åldrande ledningsnät ska förnyas samtidigt som VA-organisationerna behöver möta klimatförändringar, nya reningskrav och ökade krav på beredskap.
Frågan är därför inte bara hur mycket vi behöver investera, utan:
Hur säkerställer vi att investeringarna hamnar där de gör störst nytta?
Ett stort nät med ett växande förnyelsebehov
En betydande del av Europas VA-infrastruktur byggdes under mitten av 1900-talet och börjar närma sig slutet av sin tekniska livslängd. Totalt finns omkring 6,8 miljoner kilometer vatten- och avloppsledningar under Europas städer och samhällen. I Sverige motsvarar VA-ledningarnas sammanlagda längd ungefär fem varv runt jorden.
Konsekvenserna av ett åldrande nät syns redan. Enligt Svenskt Vatten läcker i genomsnitt omkring 17 procent av det producerade dricksvattnet ut innan det når konsumenten. På vissa håll handlar det om uppemot 40 procent.
Samtidigt ökar pressen på VA-organisationerna från flera håll:
- Klimatförändringar ökar risken för både torka och kraftig nederbörd.
- Befolkningstillväxt och nya industrietableringar kan öka efterfrågan på vatten.
- PFAS och andra föroreningar ställer högre krav på vattenkvalitet och rening.
- Ett förändrat säkerhetsläge gör robust vattenförsörjning och fungerande avlopp till en allt viktigare beredskapsfråga.
Att förnya VA-nätet är med andra ord inte längre bara en underhållsfråga. Det är en strategisk investeringsfråga.
Förnya rätt
När investeringsbehoven är stora och resurserna begränsade räcker det inte att fråga hur snabbt ledningsnätet förnyas. Minst lika viktigt är vilka delar av nätet som bör förnyas och varför.
Ledningarnas ålder är en viktig faktor, men säger inte allt om deras faktiska skick eller vilka konsekvenser ett fel skulle få. Förnyelseplaneringen behöver därför bygga på en samlad bild av nätet. Här får digitaliseringen en central roll: när information från olika delar av VA-verksamheten kan användas tillsammans skapas bättre förutsättningar att prioritera rätt åtgärder.
Digitalisering handlar i det perspektivet inte bara om att ersätta kartor, dokument och manuella processer med digitala motsvarigheter. Det handlar om att skapa ett bättre beslutsunderlag för hur den fysiska infrastrukturen ska förvaltas och utvecklas.
Här har nätinformationssystemet, NIS, en viktig funktion. Genom att samla och strukturera information om ledningsnätet och dess anläggningar skapas en gemensam digital bild av infrastrukturen. När information om exempelvis nätets egenskaper, drift, underhåll och historik kan kopplas till rätt objekt blir den också möjlig att använda genom hela anläggningens livscykel.
Bättre data, bättre beslut
En riskbaserad förnyelseplanering behöver väga samman flera typer av information, exempelvis:
- anläggningsdata och ledningarnas egenskaper
- driftstörningar, avbrott och inspektioner
- sannolikhet för fel och konsekvenser
- kostnader och alternativa åtgärder
Det gör det möjligt att på relevanta frågor:
Vilka delar av nätet har störst sannolikhet att fallera? Vilka avbrott skulle få störst konsekvenser? Var ger en investering störst effekt? Och vilka åtgärder kan vänta?
Varje avbrott, inspektion och underhållsåtgärd ger ny kunskap om nätet. När informationen dokumenteras strukturerat och kopplas till rätt objekt byggs en historik som kan användas i den långsiktiga förnyelseplaneringen.
Det skapar en viktig kedja:
På så sätt blir förnyelseplaneringen en del av arbetet med VA-nätets hela livscykel.
Investera där det gör mest nytta
När hundratals miljarder kronor ska investeras blir kvaliteten på beslutsunderlaget avgörande. Om uppgifter om exempelvis material, ålder, dimension, driftshistorik eller genomförda åtgärder saknas eller är svåra att hitta blir det också svårare att bedöma risk och prioritera mellan investeringar.
Datakvalitet är därför inte bara en dokumentations- eller IT-fråga. Den påverkar organisationens förmåga att förstå sina anläggningar och fatta välgrundade beslut om den fysiska infrastrukturen.
När investeringsbehoven växer blir förmågan att prioritera minst lika viktig som förmågan att investera. Med sammanhållen nätinformation, drift, underhåll och förnyelseplanering skapas bättre förutsättningar för ett långsiktigt och riskbaserat arbetssätt – och för att använda varje investerad krona där den gör störst nytta.
Det är också utgångspunkten för Digpros NIS-system för vatten- och avloppinfrastruktur, dpWater: att samla information om VA-nätet och skapa en gemensam digital grund för planering, dokumentation, drift, underhåll och förnyelse.
Vill du veta mer om hur dpWater kan stödja ett mer datadrivet och riskbaserat arbete med VA-nätets hela livscykel? Kontakta oss på Digpro så berättar vi mer.